Fattigdom i barnfamiljer försämrar barnens välbefinnande och kan påverka dem långt upp i vuxen ålder. Det medför också riske för deras hälsa, studieförmåga och arbetsförmåga i vuxen ålder. Det är möjligt att minska fattigdomen i barnfamiljer och dess effekter med de rätta åtgärderna.
I Finland bor nästan 12 procent av alla barn i mindre bemedlade familjer. Det är 121 000 barn under 18 år. Det finns många orsaker till ekonomiska svårigheter, t.ex. arbetslöshet, långvarig sjukdom eller arbetsoförmåga.
Det är viktigt att observera att nästan hälften av alla familjer under låginkomstgränsen har en vårdnadshavare som arbetar. I Finland är fattigdom trots arbete ett fenomen som drabbar framför allt barnfamiljer. Det finns också många mindre bemedlade barnfamiljer där en eller båda föräldrarna studerar.
En viktig bakgrundsfaktor är mängden vuxna i arbetsför ålder i hushållet. Totalt 10 procent av barn med två vårdnadshavare lever i mindre bemedlade familjer. För familjer med en vårdnadshavare är motsvarande siffra 21 procent.
Utslagenhet orsakar smärta och problem
Både barnens och föräldrarnas välmående minskar om familjen har det svårt ekonomiskt. I familjer med bebisar och småbarn kan föräldrarnas ekonomiska stress påverka deras förmåga att tillgodose barnets behov. Bebisar utvecklas i växelverkan med föräldrarna. Därför är fattigdom i den tidiga barndomen allra mest skadligt.
Hos äldre barn kan familjens svaga ekonomi påverka förhållandet till jämnåriga. Barn i mindre bemedlade familjer kan inte göra samma saker som sina kompisar, vilket skapar en känsla av utanförskap. Dessutom blir de lättare mobbade än andra. Barn i mindre bemedlade familjer har svagare förtroende för en god framtid och sina möjligheter än andra jämnåriga.
Hur kan vi minska fattigdomen?
Det är svårt att helt eliminera fattigdomen bland barnfamiljer, men med de rätta åtgärderna är det möjligt att minska den och lindra dess effekter. Det viktigaste är att höja utkomstskyddet och nivån på grundtryggheten, som sackar efter den allmänna löneutvecklingen. Samtidigt borde man bättre samordna löneinkomster, förmåner och beskattning. Inkomstöverföring och beskattning har tidigare jämnat ut inkomstskillnader, men nu har den balanserande effekten minskat.
Särskilt i tillväxtcentra är de dyra boendekostnaderna en bidragande faktor till att familjer har svårt att klara sig ekonomiskt. Ett sätt att åtgärda detta är att utveckla bostadsbidraget och öka produktionen av förmånligare bostäder.
Ett viktigt sätt att minska effekterna av fattigdom är att säkerställa utbildningsmöjligheter för alla. Den avgiftsfria utbildningen i andra stadiet har varit en betydande förbättring. Utbildningens kvalitet måste garanteras inom småbarnspedagogiken, den grundläggande utbildningen och andra stadiet. Vi måste också värna om elevvårdens resurser.
Coronapandemin har ökat inlärnings- och välfärdsskillnaderna mellan barn, då det varit svårt för de utmattade föräldrarna att stödja sina barn. Samtidigt har nedskärningar gjorts i tjänsterna för barnfamiljer, vilket skapar en serviceskuld. Krisen har långvariga effekter på barnens välfärd, om samhället inte snabbt kan svara på familjernas ökade behov av stöd.