Hanna Gullichsen växte upp i en fattig familj och upplevde som ung att det var pinsamt att ta emot hjälp. För att kunna minska tabun kring fattigdom, önskar hon mera öppet prat om pengar – och bristen på den.

Kocken och matförfattaren Hanna Gullichsens minnen om barndomen är både sagolikt vackra och någorlunda miserabla.

– Vi bodde i Puolanka i Kainuu. På sommaren simmade jag i sjön och under vinter fanns det stora drivor av snö. Under regndagarna satt vi inne i sädesmagasin och läste med mormor, säger Gullichsen som under hösten har publicerats en ny bok, Hanna G kokkaa.

Sen började recessionen, och familjens vardag förändrades. Den ensamstående mamma var tvungen att sälja huset. Hanna gick i tredje klass när familjen måste flytta till Uleåborg på grund av mammans studier och två jobb som fanns där.

– Då var det väldigt knappt i vår familj, rentav fattigt. Jag förstod redan som barn att situationen var dålig när det enda som jag fick i julklapp var sockor som mormor hade stickat. På den tiden skämdes jag inte ännu, jag var bara orolig.

Kläder och saker köptes från loppisar. Det gällde att leva sparsamt – till och med gällande mat.

Fattigdom är inte ens eget fel

I den svåra situationen fick Hannas familj hjälp av mammans föräldrar.

– Mormor och morfar gav oss ofta bär och vilt. Det var äkta närmat. Nuförtiden tänker jag helt naturligt enligt säsong när jag lagar mat eftersom vi alltid hemma åt det som för tillfället fanns i naturen, minns hon.

Gullichsens bakgrund kan väl ha påverkat till att hon drogs till matlagningsbranschen. Som barn såg hon mat som stor glädje, men också som en nödvändighet.

– Maten uppskattades verkligen. När det inte fanns hur mycket som helst värderade vi det som vi hade.

Trots att barndomens matminnen är glada fanns det ändå alltid en viss skam i att be om hjälp. I början av 90-talet var fattigdom även större tabu än idag. Fattigdom var pinsamt och man talade inte om det.

Enligt Gullichsen talar man fortfarande alldeles för lite om pengar och bristen på dem:

– Vissa förvrängningar kunde man korrigera genom att tala mer öppet om pengar. Det måste till exempel vara klart att fattigdom inte är ens eget fel.

Enligt Gullichsen borde man förklara termerna som ”recession” och ”inflation” redan för barn eftersom det finns så mycket större strukturer än individen själv som leder till fattigdom.

En tonåring kan inte förstå varför han eller hon inte kan få nya skor – det skulle vara bra att hen åtminstone skulle förstå att det inte beror på hen själv.

I Gullichsens egna liv har skammen om att ta emot hjälp aldrig helt försvunnit.

– Jag märker att jag fortfarande har svårt för att be om hjälp. Men det är viktigt att komma ihåg att hjälparna vanligtvis verkligen vill hjälpa på riktigt, och att de får ett gott humör av det. Jag vet från min egen erfarenhet hur mycket styrka jag får när jag hjälper. Hjälpandet tar ingenting från hjälparen, säger hon.

– Var och en av oss behöver hjälp vid något skede av livet. Vi alla. Det är inte konstigt eller skamfullt.

Julstämning kräver också pengar

Även under julen måste man tala om pengar. För att kunna fira en bra jul behövs inte nödvändigtvis mycket pengar, men ändå så pass mycket så att man under julhelgerna inte behöver fundera på varifrån man får mat på bordet.

Gullichsen kan leva sig in i en mindre bemedlade familjs liv. Enligt henne kan man skaffa en ordentlig julmåltid med Jul i Sinnet presentkortet på 70 euro; man kan få läckerheter som räcker i många dagar.

Vad lönar det sig att skaffa? Hon skulle själv rekommendera rotsaker: rödbetor, morötter, potatis och kolrot som karamelliseras i ugnen. Även löksoppa är en bra julmat eftersom man kan äta den under många dagar.

Vid sidan om dessa pumpa eller något slags kött. Och alla huvudrätter ska kryddas modigt med julkryddor så som kardemumma, tipsar hon.

Till efterrätt rekommenderar Gullichsen kakor.

– Själv bakar jag inte vanligen så ofta, men under julen kan jag baka hur mycket som helst. Till exempel banankaka eftersom det alltid finns passliga mörka bananer i butiker. Och på kakan en läcker glasyr av färskost.

Hanna Gullichsen firar jul hemma med sin man och tre barn. Under julen tillbringas tid med familjen och även företagarens laptop är då stängd.

– Julens lyx är det att vi äter lite längre och njuter i all lugn och ro av varandras sällskap.

Samma lyx önskar hon i år till alla mindre bemedlade barnfamiljer. Med medelbidrag och mathjälp är det möjligt.

Text: Henna Raatikainen

Foto: Mari Vehkalahti

Ge ett bidrag till insamlingen Jul i Sinnet.